Jag har mist man i hjärntumör, det var nu gått 1 1/2 är. Jag förstår fortfarande inte. att han inte kommer hem efter jobbet. Och jag vill ropa hej när jag kommer hem.
Jag saknar honom så mycket, mitt livs kärlek!
jag förstår inte hur livet kan fortsätta som vanligt. Jag har 3 barn som är underbara.
Men mina ensamma stunder är så jobbiga.
Försöker se alla små glädjeämnen , men det går en stund men sen är jag tillbaka i stor saknad, o det känns som livet är så orättvist. Vi såg fram emot pension tillsammans.