Tid

Nu närmar det årsdag tre sedan du dog. ” Filmen” som spelas upp än en gång i mitt huvud om vad som hände september månad 2016 gör ont. Tröstar mig med att du inte blev ett vårdpaket men samtidigt dog du för tidigt! Dessa motstridiga känslor! Har insett att mitt liv aldrig blir som förut och att jag kommer att känna ett vemod resten av mitt liv. Den rest av sorg som jag måste bära själv. Men jag vill leva och jag ser och känner glädjen oftare nu. Jag vet att du inte skulle velat att jag skulle sluta leva än om du inte hann säga det….❤️

Lämna ett svar