Nu är det två månader sedan min älskade man Dennis dog. 43 år fick vi tillsammans och vi har haft en fint liv ihop med problem ibland dom alla har. Vi gick i pension för ett par år sedan och planerade att få ett gott liv med tid för varandra och med barn, barnbarn och fritidshus och vänner. I november fick Dennis hosta och man upptäckte en blodpropp i lungven samt en tumör i lungan. Tumören var snabbväxande, det fanns inget att göra och han somnade in stillsamt i slutet av mars på hospice. Jag skötte honom hemma ändå tills det inte gick längre. Saknaden och tystnaden härhemma är förfärlig. Jag är bara 66 år och hpppas få leva 20 år till men just nu känns det meningslöst.