Tredje sommaren utan dig. Har börjat känna att likgiltigheten över livet jag lever efter din död har börjat släppa.(en positiv känsla). Det stunder av minnen som gör så fruktansvärt ont, gör idag mindre ont. Kan till och med minnas dig med glädje…då jag tänker på dig. ? Jag har varit med om dig.. jag kan aldrig förlora dig.?. Men emellanåt när saknaden och sorgen hugger och den smärta som river djupt upp såret i mitt hjärta och tårarna väller fram…då ställer jag än en gång frågan.. Varför?!?