Tänd ett ljus

Till mamma. För alltid hos oss. Älskar dig.
Du fattas mig 💔🙏
Idag är det tre år sedan du somnade in. Min Peter. Saknar dig jättemycket. Inget är som förut. Tack för all kärlek min älskade.
Tre år sen vi tog farväl i kyrkan
Saknar dig
Älskar dig
Saknar oss
Älskade Classe♥️
Hjärtslag för hjärtslag
Andetag för andetag
Ögonblick för ögonblick
så går livet vidare…
Men för varje slag som mitt hjärta slår, så gråter det efter dig…Och jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor...Och varje ögonblick känns bara så svårt utan dig…
Älskade dig då, älskar dig nu och för alltid…♥️ Din för evigt…♥️
Det har nu gått en månad sedan du somnade in och jag kan inte riktigt förstå att vi aldrig mer ska träffa varandra. Efter 32 år så är du min stora kärlek och jag trodde vi hade många år kvar tillsammans. Som vi brukade säga så är vi som två svanar❤️❤️
Idag har det gått 3 månader sen du somnade in ❤️
Min man som jag varit tillsammans med i 38 år
Far till våra två söner
Du var min kärlek ❤️
Cancer tog ditt liv efter 2,5 års kämpande
Du fångade dagen hela tiden fast du genomgick fruktansvärda smärtor och nya tillstånd hela sista tiden ❤️ och ändå så tänkte du på oss hela tiden 🥰
Jag försöker överleva dagen och har ditt synsätt på livet i bak huvudet hela tiden 🥰
Men jag saknar dig så otroligt mycket ❤️🥰
Alla säger att jag är så stark men jag väljer att inte visa mina svåra stunder
Kanske för att skydda varandra
Vi pratar mycket om dig och vi gråter tillsammans också
Saknar dig så mycket ❤️
❤️ Älskade Anita ❤️ Nu har jag varit på Askgravlunden och tänt ett ljus, det har snart gått femton månader sen du lämnade oss och smärtan är fortfarande så stark, skulle göra vad som helst för att få dig tillbaka! 😢💔 Du finns för alltid i mitt hjärta! 🙏🏻❤️
Älskade sambo, nu har det gått 2 månader. Jag saknar dig så mycket. Även om jag visste att du skulle dö med din sjukdom känns det tomt o ensamt. Jag tänder ett ljus som jag vill ska ge ett ljus, ett hopp i livet. En strimma av ljus i allt det gråa.
Älskade tokiga mamma Eva<3 Snart har 1,5 år gått. Vissa dagar gör det så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men det är du som får mig att orka fortsätta<3 På något sätt är du ändå med mig, så som du alltid varit, håller mig i handen varje steg jag tar. Stapplandes ut i en ny värld.